ANHÖRIGA & PRIORITERINGAR

Om min partner blir svårt sjuk, eller min förälder, eller barn, är mitt liv mindre värt då?

Måste jag i ett sådan livssituation försaka mitt liv för att kompensera att det inte var jag som blev sjuk?
Vad är det som gör att människor så lätt väljer bort sitt egna liv, sina egna behov till förmån för våra närstående? För vems skull?

Om vi möter livet utifrån detta så krymper vi vår egen värld, vårt eget liv. Det här går inte från en dag till en annan såklart men sakta men säkert gör vi små val som visar för oss själva att andra är viktigare. Vi människor vill våra nära så väl att vi, utan att vi egentligen märkt själv hur det gått till, sätter oss själva i små små burar. Burar som sakta byggts upp av att vi valt bort oss själva för länge. Det blir till slut burar baserade på kontroll och självuppoffring som sakta tömmer oss på energi dag efter dag efter dag.

I mitt jobb möter jag anhöriga och andra som är fångna i en livssituation som de inte kan se någon lösning på. Det blir en desperat kamp för att återfå sin energi och hitta ett lugn genom att försöka kontrollera alla små som stora situationer i livet utanför dem själva. Väldigt få lyssnar på vad de själva egentligen behöver.

Det är dömt att misslyckas.

Vad är det som gör att vi tror att om vi först bara styr upp, fixar och löser praktiska situationer, nödvändiga eller fullkomligt onödiga så kommer livet sen att bli lugnt och skönt? Eller det är bara nu, sen är min närstående frisk igen, eller kanske borta, och Då, då ska jag lyssna på mig själv igen.

Men för varje sak vi fixat så dyker det upp minst två nya situationer att lösa. Och ju mer energi vi spiller, ju mer jag säger nej till mig själv, desto svårare är det att höra våra inre signaler om vad vårt behov är.
 

Tänk om vi istället skulle byta fokus?

Tänk om det är precis som uppmaningen när man ska ut och flyga, -sätt på dig själv syrgasmasken först så du sen kan hjälpa ditt barn och andra!

Tänk om vi skulle börja fokusera på det vi känner för? Det vi mår gott av? Det jag behöver ge mig själv för att stödja min stressade eller smärtfyllda kropp, eller för att orka finnas för min sjuke anhöriga eller min krävande partner eller vad det nu kan vara som livet utmanar oss i just nu?

Tänk om jag alltid skulle fråga mig först innan jag säger ja till någon annan? Ta hänsyn till mig på samma sätt som jag alltid tagit hänsyn till andra?

Tänk om det är så att när jag fokuserar på mig och tillåter mig att få vad jag och min kropp behöver så går allt som tidigare varit tunga måsten lekande lätt? Tänk om?

Jag ser det om och om igen hos mina klienter, i samma ögonblick som de släpper taget om alla måsten och tvingande tankar och börjar tillåta sig själv bra saker så skiftar även livet i samklang med deras önskan. Såklart så blir inte ens anhöriga frisk igen eller ens partner eller kollega totalförändrad, livet kanske inte alls ändras, men det tar inte längre ens energi på samma sätt, det slutar vara betungande på samma sätt. Det blir lugnt och skönt helt enkelt. Man lägger energi på rätt saker så att det blir en form av recyclingprocess istället för ett dränage. Det är lika spännande varje gång jag ser det hända.

Jag säger inte att det är lätt men över tid är det nödvändigt att aktivt göra val i den riktningen vi innerst inne vill för att inte skapa onödigt lidande för vår kropp och mentala hälsa.

Är det dags för dig att kliva ur offerrollen och börja ta ansvar för hur Du vill må?

I slutänden spelar det faktiskt ingen roll hur vi har det, det är hur vi väljer att ta det, möta det, hantera det som spelar roll. Hur många människor finns det inte därute som man verkligen kan känna med som har stora prövningar att hantera, som kanske har drabbats av svår sjukdom eller har en närstående som drabbats av sjukdom men som trots det svåra väljer att förhålla sig öppet och nyfiket positivt i situationen för att på så sätt må bättre.

Det betyder inte att man inte ska känna sorg, ledsamhet, maktlöshet, rädsla, ilska eller vad man nu känner. Men vi ÄR inte våra känslor, känn dem och möt dem för att sen lyfta blicken, dra lärdom och hitta dina behov och önskningar som du kan fullfölja. Vi har alltid ett val i varje situation och upplevelse. Fråga dig själv, mår jag bättre av att tänka si eller känns det bättre om jag tänker så? Valet är bara mitt. Det betyder inte att du ger upp eller förnekar, det betyder att du tar kommandot över ditt liv och ditt mående.

Du har alltid ett val.