Svårt för att den person som fått en kognitiv sjukdom har olika förmåga att stå ut med den kontrollförlust som det innebär.
Om det handlar om en person som varit van att följa andra, så brukar det gå ganska smidigt att som anhörig sakta ta över vardagsbesluten. Personen finner sig lättare i att inte få bestämma allt själv.
Liknande med den person där relationen varit jämbördig, det kan innebära en fas när det skaver och man får kommentarer om att det är du, dvs barn eller partner som "bestämmer allt".
Men när det kommer till personer som varit van att själva leda och få sista ordet brukar det bli svårt. Först för att personen inte accepterar att inte få bestämma själv. Och när omgivningen också är van vid att följa så blir det ofta svårt att få hjälp i vardagen när sjukdomen gör sig tillkänna. Konsekvenserna kan bli isolering och låsta lägen.
Det är svårare för anhöriga till personer som är vana att leda, att ta över beslutsfattandet. Man vill gärna fråga och nå samförstånd för att det är så man alltid har gjort. Man förklarar och förklarar utan att nå fram och det slutar med att personen får sista ordet, trots att behoven ser annorlunda ut.
Till slut hamnar man i en situation där en skadad hjärna utan insikt om sina svårigheter och begränsningar, styr besluten. Det leder ofta till att hjälpinsatser avböjs, samtidigt som den anhörige blir alltmer begränsad och tyngd av situationen.
SKAPA TRYGGHET
Här behöver den anhörige jobba på att släppa behovet av samförstånd.
Det kan låta hårt och till och med fel, men ur den sjukes perspektiv så blir det tryggare på sikt.
Det är skrämmande att vara sjuk och att ens värld rämnar, då behöver man någon att luta sig mot, någon som står stadigt. Även om man kämpar allt man kan för att bibehålla fasaden av den människa man en gång var.
Det kommer vara jobbigt att ändra dynamiken. Det kan bli mycket känsloreaktioner, motstånd och protester.
Men kom ihåg, det är inte farligt med känslor.
När du som anhörig står trygg och stark i att du vet vad som behövs, när du är bestämd i att prova olika insatser från kommunen, då kommer din partner eller förälder till slut att våga släppa kampen och lita på dig.
Den som förlorar sina kognitiva förmågor kämpar egentligen inte emot hjälpen i sig, de kämpar emot förändringen sjukdomen tvingar fram.
