GÄSTBLOGG - Demens som begrepp

Den här gästbloggen är skriven av Marie Salthammer, sjuksköterska och min kollega i Östersunds kommuns demensteam. Vi brukar prata om att jag som kurator är språkrör för anhöriga medan hon som sjuksköterska för den demenssjukes talan. Inget är bättre eller sämre men perspektiven blir lite olika ibland vilket ger en bredd och styrka till vårt teamarbete.

I den här bloggen delar Marie sitt perspektiv på begreppet Demens som på många sätt har blivit som ett skällsord vi nonchalant slänger oss med i folkmun.

Tankar kring ord om demensbegreppet

Begreppet dement är stigmatiserat, vilket innebär att man tillskriver en grupp människor, i detta fall människor med demenssjukdomar, negativa, oönskade egenskaper. Så har det varit historiskt inte bara vad gäller demenssjukdomar utan även andra psykiska sjukdomar eller ohälsa. Det är svårare att se det som sjukdomar och mer fokus hamnar på att människor blir annorlunda.

Tack vare att människor som t.ex Nina Gunke berättar offentligt om sin demenssjukdom bidrar det till att stigmat blir mindre, att det kan drabba vem som helst.

Senildement så sa man förr om människor med demenssjukdom eller kognitiv sjukdom som jag hellre vill benämna det. Senil betyder gammal, demens betyder utan sinne eller vansinne. Senildement betyder alltså gammal och vansinnig. Man kunde också höra begreppet ”barndöma” som syftade på att man gick tillbaka till barndomen. Detta var vedertagna begrepp när jag började min yrkesbana i början på 90-talet. Kunskapsutvecklingen om och vad det innebär att få en demenssjukdom/ kognitiv sjukdom har varit mycket stor under dessa dryga 30 år men fortfarande kallar man folk för dementa.

Människor får en sjukdom, man äger sin sjukdom men man ÄR inte sin sjukdom. Vi säger inte att vi är cancer, fraktur eller infektion utan vi har drabbats av dessa tillstånd.

När vi pratar om att folk är dementa så blandar vi ihop vem personen är och vad som är symtom och sjukdom. Att i stället för att se sjukdomsbilden så tolkar vi personen som att han eller hon har blivit ”fel eller annorlunda” Detta bidrar till stigmatiseringen av begreppet demens och vad det innebär.

I möten med folk drabbade av kognitiv svikt eller demenssjukdom är det inte ovanligt att jag får höra: ”men är jag dement?” eller ”dement är hon väl inte än?”. Vi har nog alla en föreställning om vad det innebär att vara demenssjuk och det är ofta en bild av hur det är i slutet av sjukdomen när man har stort behov av vård och omsorg från andra.

Om vi bryter ner symtomen/ försämringen av de kognitiva funktionerna i vad det faktisk handlar om så blir det mer konkret att förstå och mindre stigmatiserande. Det vanligaste symtomet är glömska att minnet påverkas. Bristande uppmärksamhet är ett annat symtom, att det kan vara svårt att hålla koncentrationen och uppmärksamheten lika länge som tidigare, man blir fortare trött. Att bli mer stresskänslig är vanligt. När man blir stressad och har kognitiv svikt eller demenssjukdom är det lättare att det kan låsa sig och ”man får ingenting” gjort. Tolka sin omgivning med sina sinnen blir svårare, ”hjärnan kan spela en ett spratt”. Vissa praktiska sysslor kan bli svårare att utföra.

Ordet demens är alltså ett samlingsbegrepp för en samling symtom och försämring av de kognitiva förmågorna som kan bero på olika orsaker t.ex demenssjukdom. Den vanligaste demenssjukdomen är Alzheimers sjukdom därefter vaskulära demenssjukdomar.

Så för att motverka stigmatiseringen av begreppet demens så tror och hoppas jag att vi framåt kommer att prata mer om att människor drabbas av kognitiva sjukdomar men även vilken av sjukdomarna man är drabbad av, istället för att människor är dementa.

//Marie Salthammer