GÄSTBLOGG: Vad händer vid kognitiv sjukdom?

Då är Marie, sjuksköterska i Demensteamet i Östersunds kommun tillbaka med en text om kognition. När man drabbas av demens så betyder det att man drabbats av flera förluster av kognitiva förmågor som gör vardagslivet svårare. Utifrån den förståelsen så blir begreppet "demens" många gånger missvisande. På vilket sätt kan du läsa i den förra gästbloggen av Marie här. 

Om vi inte förstår hur dessa kognitiva förluster skapar symtom så ökar risken för att det blir missförstånd, konflikter och frustration i relationen till den som sviktar. Det kan vara lätt att man som anhörig tror att personen gör sig till, är lat, behöver skärpa sig eller lyssna bättre medan det i själva verket handlar om grunden i sjukdomens påverkan på ens förmåga att klara vardagslivet.

VAD MENAR VI MED KOGNITION? 

Kognition är allt som hjärnan ägnar sig åt förutom det som sker automatiskt som vi inte aktivt styr som t.ex att hjärtat slår, eller att vi drömmer om nätterna. De kognitiva områdena är ganska omfattande men Moa Wibom, läkaren på kognitiva enheten i Ängelholm som vi ofta ser i TV, förenklat det hela med sin ”pedagogiska hand". Jag går igenom den här för att visa på de olika funktionerna och hur de kan skapa svårigheter när de sviktar.

FÖRMÅGA TILL UPPMÄRKSAMHET (=Tummen)

För att t.ex kunna få till ett samförstånd så behövs förmågan till fokus och uppmärksamhet. Om jag berättar något för min partner och han tänker på någonting annat, då har jag inte hans uppmärksamhet och förutsättningarna för samtal blir dåliga. Det är viktigt att se till att jag har personens uppmärksamhet innan jag berättar eller informerar om något annars är risken stor att det inte ens registreras. I dessa fall är det inte minnet som är felande utan bristen på uppmärksamhet för att man ska kunna ha förutsättningar att komma ihåg vad som sägs. Responsen kan då bli "det har jag aldrig hört, det har du inte berättat".

EXEKUTIVA FÖRMÅGOR (=Pekfinger)

En måltid eller en aktivitet är exempel på exekutiva funktioner. Förmågan att gå från idé, till planering, till att utföra handlingar och kunna utvärdera är exempel på exekutiv förmåga. Om något av detta brister så kommer utförandet så blir det inte som det var tänkt. Att laga en måltid som man inte har planerat för innebär att det inte finns ingredienser hemma. Har man praktiska svårigheter så blir inte måltiden som den brukat bli och klarar man inte att utvärdera, då har man inte förutsättningar att göra annorlunda till nästa gång. 

Vid kognitiv svikt så är det inte ovanligt att tidiga tecken är svårigheter i just dessa exekutiva funktioner. Konsekvensen som blir runt just måltiderna, är att personen bortförklarar med att "det är inte roligt att laga mat till sig själv bara, det räcker bra med kaffe och smörgåsar" eller liknande svar. Andra bortförklaringar kan vara att man inte hunnit till affären eller skrivit någon inköpslista. 

FÖRMÅGA ATT MINNAS (=Långfinger)

Vi har flera olika typer av minnesfunktioner där korttidsminnet brukar vara det som påverkas mest och först. Det är vanligare att man glömmer det som har hänt i närtid, som vad man åt till lunch, vad man gjorde i går eller förra veckan:  Det som hänt längre tillbaka i tiden sitter däremot ofta kvar i minnet. Man kan likna det vid en ryggsäck som packas. Det man packade i först ligger kvar längre medan det som packades i närmast i tiden glöms fortare. Minnen som är kopplade till starka känslomässiga händelser minns man också mer oavsett om det hänt längre tillbaka eller i nutid.

SPRÅKLIG FÖRMÅGA (=Ringfinger)

Svårigheter med språket kan vara att man drabbas av ordglömska  d.v.s. inte hittar orden eller att man upprepar samma ord. Det kan också bli svårt att tolka orden vilket gör att det blir svårare att förstå vad som sägs. Särskilt om man pratar fort. 

Vid vissa demenssjukdomar kan svårigheter med talet vara det första och största symtomet i stället för minnet som man ofta pratar om som det vanligaste symtomet vid demenssjukdomar.

 

ORIENTERINGSFÖRMÅGA (=Lillfinger)

Att få svårigheter med sin orienteringsförmåga innebär att det blir svårare att hitta i obekanta miljöer men också i bekanta miljöer. Kvarter och områden som man tidigare har promenerat i känns mer osäkert att röra sig ensam i och man kanske drar sig för promenader som tidigare. 

Blir personen stressad så blir det ännu svårare att hitta. Stress är inte är bra för någon av oss, med eller utan kognitiv svikt, med den slår hårt mot den som sviktar kognitivt.

Orienteringsförmågan, eller rumsuppfattning som man också säger, innebär att man även kan ”gå vilse” hemma, och även i sina egna skåp och lådor. Det blir svårare att veta var prylar eller kläder finns när man inte ser dem, då kan det hända att symtomet blir att man letar och möblerar om i skåpen för att försöka hålla kontrollen på var sakerna är. Konsekvensen blir att man dagligen får leta sina saker, eller att man skyller på att "någon" tagit dem. 

SOCIAL FÖRMÅGA (=Handen)

Den sociala förmågan blir påverkad då det blir för ansträngande med alla sinnesintryck som det innebär att vara i grupp. Ljudvolymen blir högre och det är fler att konversera med. De outtalade förväntningarna stressar och tempot i samtal som flödar omkring personen kan bli överväldigande. Förmågan att relatera till andra avtar då man har fullt upp att hantera de olika kognitiva funktionerna som sviktar. 

Konsekvensen kan då bli att man blir tyst, verkar ointresserad och till slut drar sig undan sociala gemenskaper. Det blir tryggast så. Även humöret kan påverkas och man får lättare till gråt och ilska.

När alla dessa olika kognitiva områden påverkas och sviktar skapar det  dessa olika symtom i vardagen och i de nära relationerna. Det påverkar personens självkänsla och självvärde samtidigt som det utmanar och skapar ledsamhet och frustration hos omgivningen. Att förstå de kognitiva områdena kan ge nycklar till nya förhållningssätt och mer konstruktivt bemötande. Men som vi alltid vill understryka, detta är sjukdomar som utmanar inte bara personen som drabbats, utan även alla oss som möter, lever med och hjälper dem i vardagen. 

Gästförfattare:
Marie Salthammer,
specialistsjuksköterska
Demensteamet
Östersunds kommun.