HUR MÖTER MAN SINA KÄNSLOR?

I samtal med anhöriga framkommer nästan alltid smärtsamma känslor som man hanterar på en mängd olika sätt. Det kan handla om dåligt samvete som gnager, sorg och förtvivlan, det kan vara frustration och ilska till exempel. Många känner en lättnad bara av att få uttrycka att känslorna finns där och kanske få hjälp att sätta ord på dem, andra undviker och avleder så snart samtalet närmar sig känslorna. En del låter tårarna komma, andra kväver dem men väldigt få låter dem komma utan motstånd och ursäktar att de blir känslosamma. 

När jag pratar om vikten av att tillåta sina känslor, att istället för att mota bort dem, möta dem är det inte många som förstår vad jag menar. Vadå möta? 

Känslor så som jag ser dem och brukar förklara dem är att de är som frekvensvibrationer i vårt nervsystem, kemiska reaktioner som gensvar på det vi tänker och upplever. Om kroppen inte får tid och utrymme för dessa kemiska reaktioner så kan man säga att känslorna fryser fast och blir kvar, som en slags ärrvävnad. För att undvika det och för att läka dessa ärr så behöver vi tillåta oss att känna vad vi känner. Ett sådant möte tar 60-90 sekunder, det är den tid kroppen behöver för att kemin ska få göra sitt jobb. Det kan de flesta av oss stå ut med oavsett vilken känsla det handlar om. 

Det vi ofta gör är att istället börja tänka runt det vi känner. Blir vi irriterad så surrar det en historia, ett drama runt varför vi känner irritation. Oftast beror det på något vi upplevt, någon som gjort något mot oss eller som för många av de anhöriga jag möter så är det papegoje-upprepande frågor dagarna i ända som triggar. Så vi ältar orsaken till att vi känner som vi känner och förlägger fokus från känsla till det som skett utanför oss.

Om vi istället för att tänka på orsakerna till irritationen vänder fokus inåt, till var irritationen känns fysiskt i den egna kroppen så hjälper vi kroppen att få utrymme att ta hand om vibrationen som den kemiska reaktionen startat. Kroppen blir som en resonanslåda för känslan. Ditt enda jobb är att andas och låta vibrationen klinga av i sin egen takt. Precis som när man slår an en sträng på en gitarr. Vibrationen av strängen skapar ett ljud i gitarrkroppen och gör man inget mer så ökar ljudet tills den pikat för att sen tonas ut och tystna. Exakt så fungerar våra känslor med. 

Låter vi huvudet älta historien, orsaken, så är det som att vi slår an strängen om och om igen och hoppas på att den ska tystna. Tills vi inte står ut längre och lämnar situationen, dövar den eller tränger undan det vi känner för stunden. Alternativt känns känslan så otäck att känna att vi stänger av. För dig som upplevt panikångest vet också att känslor kan kännas som att vi kommer att dö till och med. Viktigt att förstå att känslor aldrig är farliga hur otäcka och smärtsamma de än känns. Det som sker är att vi istället för att möta känslan, lägger handen över strängen och tvingar den att bli tyst. Kvar blir då ärrbildningen. 

KÄNSLOR SMITTAR & PÅVERKAR

När vi inte känner våra känslor utan låter dem lagras i våra kroppar så riskerar vi att skapa fysiska och mentala obalanser eftersom allt hänger ihop. Det kan leda till värk, smärta, högt blodtryck, depression, ångest och stresstillstånd till exempel. Dessutom så triggas såren igång igen varje gång vi tänker på situationen, eller på annat sätt påminns om det som vi varit med om. Det är svårt att gå vidare om man hela tiden matar elden med nytt bränsle istället för att låta den brinna ut. 

När jag pratar med lidande människor om vikten att ge efter för sina känslor så är det få som tycker det låter som en bra idé. De flesta reagerar som om jag ber dem må ännu sämre. Har man inte upplevt skiftet av att fullt ut möta en svår känsla så är det inte konstigt. Många är rädd att om de ger efter för all sorg så kommer de aldrig komma upp på fötter igen, då kommer känslorna ta över livet! 

Det ironiska är att det är precis tvärtom. Så länge vi håller smärtan inom oss så påverkar den allt. Den tar enorma mängder kraft och energi och den bryter ner vår system. Dessutom så smittar känslor. Inte bara påverkas omgivningen utan även det egna livet. Känner vi frustration över den situation vi hamnat i så tar det inte lång tid innan vi känner frustration över fler saker, fler områden, fler upplevelser, tills vi kan explodera över en struntsak. 

Att ge sig tid att förstå och lära sig hur man möter sina känslor är med andra ord något som inte bara är 90 sek av smärtsam kemi, utan något som ger positiva effekter på hela ens liv. När känslan är mött och fått klinga av i egen takt så kommer du snart märka att du kan tänka på situationen igen utan att bli triggad eller upprörd. 

TESTA SJÄLV

Jag har använt mig av den här kunskapen i 15 år och jag vet ärligt talat inte hur jag skulle ha tagit mig igenom förlusten av min man annars. 

Testa. Hitta nyfikenheten och börja med något som inte är så stort. 

• Var vaken för nästa gång du reagerar känslomässigt på något, blir ledsen eller irriterad till exempel.
• Stanna upp och vänd fokus inåt istället för att gå i reaktion. 
• Utforska var känslan sitter i kroppen och låt den kännas där utan att tänka på dramat som aktiverade den, andas och låt den klinga av. 
• Kommer det tankar om varför du känner som du känner så låt dem passera och återvänd till var i kroppen känslan sitter.
• Andas. Notera hur det känns när känslan klingar av alldeles av sig själv.
• Överlämna processen till kroppen helt enkelt. 

Som med allt så kräver det här träning och många gånger får man vara efterklok och ta nya tag nästa gång. Men tro mig, det är värt det.