HELHETSPERSPEKTIV

Tack vare jobbet i demensteamet har jag haft förmånen att få delta i olika konferenser om demens. Dagar där man presenterar forskning och teorier av alla de slag. Om varför människor utvecklar en demenssjukdom, orsaker och riskfaktorer. Om hur vi på något sätt kan skydda oss mot den här blivande folksjukdomen??

Mycket är intressant och man har kunnat komma fram till vad det är som händer i hjärnan när man drabbas av demens. Det pratas till och med om bakomliggande orsaker! Wow, den holistiska sidan i mig jublar! De bakomliggande orsaker man hittat, förutom de genetiska, är samma som de förebyggande åtgärder som rekommenderas, vilka även har uppmärksammats i media. 

Några av dessa punkter som ökar risken att utveckla en demenssjukdom är:

• Låg fysisk aktivitetsnivå
• Bristande social samvaro
• Låg mental aktivitetsnivå
• Låg utbildningsnivå
• Bristfällig kosthållning
• Depression
• Sömnapné/andningsuppehåll i sömnen
• Högt blodtryck

Man forskar, granskar, följer upp över tid och gör allt som tänkas kan för att hitta orsaken, nyckeln, så man sedan kan skapa ett vaccin och ett botemedel mot demens. Det är ju såklart jättebra och viktigt.

Men jag kan inte låta bli att reflektera ur ett annat perspektiv.
Ingen, INGEN av alla dessa föreläsare, läkare, professorer och forskare har med ett ord, en tanke nämnt parametern -"känslomässigt trauma" som bakomliggande orsak. Ingen.

Inte ens när de trycker på om vikten att behandla depression för att minska risken för att utveckla demenssjukdom. Dvs behandla depression med medicin. Medicin som visat sig vara vansklig hjälp för den demenssjukes känsliga hjärna. Aldrig tittar man på vad som kan ligga till grund för depressionen från början.

Om det nu visat sig att demens kan bli en följd av depression och att det ofta går hand i hand, vore det då inte intressant att titta på den bakomliggande orsaken till varför så många med demenssjukdom, lider och har lidit av depression? Tänk om det finns liknande orsaker och samband mellan de olika fallen?

ALTERNATIV HELHET

Jag har träffat en hel del personer som diagnosticerats med bland annat Alzheimers sjukdom och var och en av dem har varit med om ett svårt känslomässigt trauma, alla med liknande teman.

Inom till exempel förklaringsmodellen metamedicin* tittar man på helheten när sjukdom uppstår, att kropp, själ och ande hänger ihop. Att varje fysiskt organ har ett emotionellt tema. Kort och enkelt sammanfattat utgår man från symtomen, var de sitter och hur man märker sjukdomen i vardagen. Om det är i hjärnan som vid demenssjukdomar, var i hjärnan uppstod symtomen först? Vilka kroppsorgan är kopplade till den delen av hjärnan? Och till sist, vilka känslomässiga teman hör till just dessa organ?

Jag tror att den känslomässiga faktorn är en viktig parameter när man ska förstå en sjukdom. Om man förstår vilket tema som ligger bakom och får hjälp att läka det underliggande känslomässiga traumat som kan ha aktiverat sjukdomsprocessen så öppnar det upp inte bara för kroppens självläkande förmågor utan också för att alla övriga insatser från sjukvården ska få bättre effekt!

Jag kan inte låta bli att fundera på om inte det till och med kan vara en av nycklarna till att få en demensutveckling att bromsas upp, lindras?! Tänk om?

Att gå med obearbetade känslor inom sig som man kanske har undvikit eller tryckt undan sen barnsben, skoltiden, skilsmässan, övergreppet eller kanske förlusten av mamma som tonåring, det stressar en människa på alla nivåer. 

De flesta av oss människor vet ju att bland annat stress är skadligt för oss, att om man lever under långvarig stress så kommer det påverka ens kognition och allmäntillstånd. Även att man kan få fysiska symtom som värk och ångest med tiden.

VÄLKOMMEN SAMVERKAN & HELHETSPERSPEKTIV

Den största framgången man hittills nått när det gäller forskningen om främst Alzheimers sjukdom är att man mycket tidigt kan upptäcka den. Långt innan de synliga symtomen som påverkar vardagslivet uppkommit. Här finns en fantastisk möjlighet om vi leker med tanken på emotionell traumabearbetning.

Svårigheten är annars att nå terapeutisk framgång hos personer med en demens -sjukdom eftersom symtomen gör att det är svårt att tillgodogöra sig terapi. Om man i ett så tidigt skede som före påtagliga symtom kan gå in och jobba terapeutiskt med sina känslomässiga sår skulle det kanske finnas möjligheter att mota olle i grind?! Om inte så har man i alla fall givit sig själv möjligheten att lätta på sitt emotionella bagage och leva lyckligare. Win-win.

Varför är den traditionella vetenskapen och vården så
motsträvig till att se alternativa vägar? 

Istället för att sitta och tycka att all forskning som bedrivs i det här området är fantastisk och känna hopp om att ett vaccin är i antågande, sitter jag frågande och häpen över hur extremt smalt det sk helhetsperspektivet är i den traditionella vetenskapen.

Jag ser fram emot en öppning och jag tror och hoppas på att framtida läkare vill veta mer, vill se alla nivåer av vår mänsklighet, inte bara den fysiska. Positivt är såklart att man numera börjar beakta näringsintag, den sociala aspekten och miljön. Det är viktiga aspekter som bidrar till helheten, självklart, men vi som mänskliga väsen består av så mycket mer och allt vi upplever och är med om genom livet påverkar de olika nivåerna i de komplexa mänskliga system som vi är.

*en holistisk och medicinsk förklaringsmodell till hur sjukdom uppstår